Valfrihet med ett högt pris – Stora friskolekoncerners etablering pressar bort kommunala skolor
Valfrihet lyfts ofta fram som ett viktigt argument i debatten kring friskolesystemet. Men vems valfrihet värnar vi om. Omvandlingen av Wigulfskolan visar nu tydligt att individuella val får kollektiva konsekvenser.
Kan valfrihet enbart handla om rätten att välja bort den kommunala skolan? Långt ifrån alla barn och vårdnadshavare vill, eller kan, välja fristående skolor. Ändå är det eleverna i den kommunala skolan som får stå tillbaka när marknadslogiken tar över. På så sätt bidrar överetableringen av fristående skolor till att utbudet av kommunala skolor minskar, oavsett om de är populära eller inte.
Alla barn har rätt till en trygg och bra skola
Wigulfskolans elever har utnyttjat sitt fria skolval och valt en mindre kommunal skola präglad av trygghet och nära relationer. Det är dock inte möjligt för kommunen att driva vidare små skolor när det 1) finns tomma platser på andra kommunala skolor, 2) systemet innebär att varenda krona som den mindre skolan kostar extra, är pengar som kommunen också måste betala till de fristående skolorna. Så är reglerna.
Överetableringen av fristående skolor är resultat av att skolan nationellt styrs som en kvasimarknad, men också av lokala politiska beslut. Norrtäljes högerpolitiker har aktivt medverkat till att fler friskolor ska kunna etablera sig och utveckla sin verksamhet. Tidigare har konsekvenserna varit tydligast på landsbygden. Nu drabbar det även Norrtälje stad.
Att det slår mot just Vigelsjö har inte varit svårt att förutse. Först etablerade sig Montessori, sedan Innovita och till sist Internationella Engelska Skolan i närområdet. Det drabbar nu barn och föräldrar på Wigulfskolan, som tvingas flytta sina barn till andra skolor. Det blir barn, elever, personal och vårdnadshavare som får bära konsekvenserna av det tidigare politiska lobbyarbetet för att förmå stora skolkoncerner att etablera sig – ett arbete helt utan ett långsiktigt ekonomiskt helhetsperspektiv och utan att barns behov har satts i första rummet.
Barnen betalar priset
Skolpolitiken är en del av samhällsbygget. Beslut om skolor formar inte bara organisationer och budgetar, utan barns trygghet, relationer och framtid. Även om kommunpolitikers inflytande över friskoleetableringar är begränsat finns det konkreta verktyg att använda, exempelvis genom vilken mark och vilka lokaler som erbjuds. Det är förtroendevalda politikers ansvar att värna likvärdighet och alla barns rätt till en god utbildning. Vänsterpartiet har idag en majoritet av svenska folket med sig när vi säger att aktiebolagen och deras vinstintressen måste ut ur skolsystemen. Vänsterpartiet vill att alla skolor ska vara bra skolor och att det inte ska krävas skickliga vårdnadshavare för att ”välja rätt” skola. Nu ser vi istället ett system som slukar skattepengar som ett svart hål och där alla skolor är tvungna att bli större och effektivare för att kunna konkurrera. Och det är barnen som får betala för detta.
Catarina Wahlgren (V), ledamot barn- och skolnämnden
Malin Wedberg (V), ledamot socialnämnden
Örjan Grönlund (V), ersättare utbildningsnämnden
Linda Andersson (V), ersättare barn- och skolnämnden
Britt-Mari Bardon (V), ledamot utbildningsnämnden


















