Kongress
Den 8 maj 2024 öppnar Vänsterpartiets kongress i Jönköping. Fem dagar senare stänger den, och längden gör denna kongress unik.
Efter två digitala kongresser i en tid då samhället stängde ner många sammankomster för att förhindra smittspridning är vi nu tillbaka till en tid då det är normalt att ses på stora arrangemang. Och Covid-pandemin har också gett kongressen 2024 en extra omfattande mängd av ärenden – partiprogrammet som ursprungligen skulle behandlas redan 2020 kommer nu ligga på dagordningen, liksom möjligheten att behandla allmänna motioner, stadgar och allt annat som en kongress brukar innebära, men som inte varit möjligt på digitala kongresser. Kort sagt: den normala takten av förändringar och nya förslag har varit avbruten på grund av pandemin, och nu har vi mer än vanligt att besluta om.
Mer om kongressen och alla kongresshandlingar.
Motioner som Vänsterpartiet Norrtälje har ställt sig bakom
Allemansrätt och strandskydd
Allemansrätten har funnits i Sverige i flera hundra år och tas av de flesta för given. På senare tid har den alltmer kommit att urholkas med en smygande privatisering av skog och mark där högerns fundamentalistiska tro på äganderätten ges allt större företräde. Att uppleva natur ska inte vara förbehållet den som äger den.
Strandskyddet har funnits sedan 1950-talet och syftar dels till att säkra allmänhetens tillträde till stränder längs kust och sjöar, men också till att bevara goda livsvillkor för
djur- och växtlivet på land och i vatten. Vidare pekas naturliga stränder ut som kritiska för att minska konsekvenserna av klimatförändringens ofrånkomliga
extremväder. Strandskyddet är idag direkt hotat av högerns politik.
Två centrala begrepp som allemansrätt och strandskydd kan inte beskrivas som enbart vara ”viktiga för att säkra allas frihet att leva goda liv”
Föreslår kongressen besluta
att ändra texten på rad 1210-1211 till följande: ”Allemansrätten, som ger var och en fritt tillträde till naturen utan att behöva äga den, ska värnas. Vi vill slå vakt om strandskyddet, som utöver att ge allmänheten tillträde till kuster och sjöar, bevarar strandzonens känsliga djur- och växtliv och bidrar till högre motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter.”
Matti Leino, Vänsterpartiet Norrtälje
Skogspolitik rad 1177-1182
Begreppet “klok” ger ingen vägledning. Här behövs ett starkare fokus på en väg bort från det skadliga kalhyggesbruket.
Yrkande
Jag yrkar på att rad 1177-1182 ersätts med följande text: “Skogen ger inkomst, lagrar kol, utgör livsmiljö för djur och växter samt ger möjlighet till friluftsliv. Men det dominerande kalhyggesbruket riskerar Sveriges möjlighet att uppfylla klimatmål, mål kring biologisk mångfald, att utgöra betesmark och för rekreation. De återstående
urskogarna måste skyddas från avverkning och annan skog ställas om till kalhyggesfritt för att säkerställa dessa mål. Avverkning bör styras om mot långlivade produkter och endast spill användas för biobränsle eller som ersättning för plast.”
Johan M. Sanne, Årsta
Rad 1188 – 1190 Omformulering stycke om
energi med tillägg nej till kärnkraft
Texten på de aktuella raderna är otydlig och visar inte hur Vänsterpartiet ser på utvecklingen framåt vad gäller elproduktion. Det behövs en förklaring om vilka energikällor som ska ersätta den fossila energin och minska klimatpåverkan. Att inte tydligare uttrycka en önskad
inriktning öppnar för olika lösningar, även kärnkraft. Energifrågorna är centrala i klimatomställningen och en tydlighet är viktig både i politiken på olika nivåer och för väljare. Texten bör också visa på att ställningstaganden ska vara grundade på hållbarhet ur flera
aspekter.
Yrkande:
att ersätta texten efter ”fossil energi” på rad 1188–1190 med följande: Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle med hållbar energiförsörjning ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. För att minska beroendet av fossil energi krävs stora satsningar på förnybar energi, energieffektivisering och energihushållning. Vänsterpartiet säger nej till ny kärnkraft. Det är inte bara en osäker och riskfylld energikälla, den är också dyr och försvårar omställningen till en förnybar energiproduktion. Det finns inte heller någon säker metod för slutförvaring av det
radioaktiva avfallet. Vi säger också nej till prospektering och brytning av uran i Sverige.
Vänsterpartiet Linné (Göteborg)
[email protected]
Fredsdepartement
När konflikter och spänningar ökar ropar ekonomiska och politiska makthavare reflexmässigt på mer vapen och hårdare tag. Våld framhålls som den enda vägen till mänsklig säkerhet. Internationellt gäller militär upprustning och konfrontation. Nationellt satsas hellre på hårdare straff och allmän repression än att förebygga brottslighet genom satsningar på exempelvis skola och socialtjänst.
Rädda människor faller lätt offer för ett livsfarligt ”vi och dom”-tänkande. Den som ifrågasätter krigslogiken avfärdas som naiv eller utpekas som något slags landsförrädare. Mönstret känns igen, från exempelvis tiden innan första världskriget. Då som nu finns ett militärindustriellt komplex som underblåser människors rädsla och driver på krigshetsen. Några få kan tjäna stora pengar på kapprustningen, på alla andras bekostnad. Krig är katastrofer både direkt och indirekt. Utöver lidande, död och förstörelse slukar krig enorma resurser som hade behövts till nyttiga ändamål. Zäta Höglund, Hannes Sköld och Fredrik Ströms kampskrift mot militarismen, Det befästa fattighuset, från 1913 är tyvärr fortfarande högaktuell. Den massiva militära upprustning som pågår i Sverige står i bjärt kontrast till den samtidiga nedrustningen av välfärden. Sverige får inte bli ett befäst fattighus. Vansinnesfärden mot avgrunden måste stoppas. Vi i Vänsterpartiet har ett ansvar att ta upp våra föregångares kamp mot militarismen.
De militära lösningarnas logik företräds av försvarsdepartement och krigsministerier i så gott som samtliga av FN:s medlemsstater. Det är högt på tiden att artikel 2 i FN-stadgan, som ställer krav på varje medlemsland att lösa konflikter utan våldsanvändning, växlas ut i praktisk handling. Sverige skulle kunna bidra till detta genom att inrätta ett särskilt fredsdepartement.
I USA motionerar kongressledamöter återkommande om att inrätta ett Department of Peacebuilding. Det senaste förslaget av Barbara Lee, inlämnat 2023, fick stöd av ytterligare 40 ledamöter. Tanken är att det nya departementet skulle ansvara för att främja förebyggande och lösning av konflikter med ickevåldsmetoder både nationellt och internationellt, i samarbete med regionala och lokala aktörer. En viktig uppgift skulle vara att samla in och sprida kunskap om alternativ till militär och annan våldsanvändning. Lee tar upp ett brett spektrum av hot mot mänsklig säkerhet som behöver beaktas och understryker att förebyggande av våld har visat sig vara mycket kostnadseffektivt. Därtill framhåller hon vikten av att påverka normer och värderingar, att bygga en fredskultur, där utbildning genom hela skolgången har en nyckelroll. Därtill skulle en fredsakademi, motsvarande existerande militärakademier, inrättas. Våld i landet, inte minst skjutningar, skulle förebyggas genom metoder och program som utvecklas tillsammans med de berörda. Tolerans och respekt för alla grupper i samhället, oavsett etnicitet, sexuell läggning och andra olikheter ska främjas. Vidare skulle departementet driva på för nedrustning, särskilt av kärnvapen, och spela en viktig roll inom utrikespolitiken som motvikt mot Pentagon och hjälpa till att styra om USA:s relationer med omvärlden i en fredligare riktning. Fredsministern skulle arbeta tillsammans med utrikes- och försvarsministrarna och ingå i det nationella säkerhetsrådet. Detta lagförslag kan utgöra en utgångspunkt för diskussioner i andra länder, som Sverige, om ett fredsdepartements och en fredsministers möjliga uppgifter.
Det perspektiv som en sådan minister förväntas kunna bidra med, till exempel genom sina kontakter med världens freds- och konfliktforskare, borde kunna bidra till att regeringar och parlament i såväl större som mindre länder ska hitta bättre alternativ än att engagera sig i tragiska krig.
Fredsdepartement finns redan i några länder. Ministry of Justice and Peace i Costa Rica har fokus på att förebygga våld och främjande av fred inom landet genom satsningar på utbildning, sociala insatser och en kriminalvård som syftar till att rehabilitera människor efter avtjänat straff. Intressant i sammanhanget är att redan 1949 avskaffade landets dåvarande regering dess militära styrkor. Ett uttalat syfte var att frigöra resurser till välfärd, vilket lett till att invånarna erbjuds en förhållandevis god sjukvård och utbildning. Eftersom Costa Rica saknar militärt försvar har det varit nödvändigt att sköta landets internationella relationer genom diplomati och förhandlingar. Costa Rica har spelat en viktig roll i att förhandla fram fredsavtal i Centralamerika och i kampen mot kärnvapen.
I Kanada har socialdemokratiska och gröna partier ställt sig bakom kravet att upprätta ett fredsdepartement. Och när Labour i Nato-landet Storbritannien leddes av Jeremy Corbyn utsågs Fabian Hamilton till skuggminister för fred och nedrustning. I Sverige krävde Folkriksdagen för nedrustning 1982, med 300 deltagande organisationer, ett svenskt fredsdepartement som skulle ha ansvar för nedrustning, kontroll av vapenhandel, omställning från militär till civil produktion, fredsfostran och fredsforskning.
Sverige har genom åren haft olika departement och ministrar, allt utifrån vad som ansetts relevant och viktigt. Det är hög tid att freden ges status och resurser som eget politikområde. Ett fredsdepartement skulle komplettera och balansera utrikes- och försvarsdepartementen. De regeringar som hals över huvud beslutat att driva in Sverige i kärnvapenalliansen Nato och ställa om landet till en krigsekonomi, hade behövt en minister som visat på att mänsklig säkerhet är så mycket mer än skydd mot militära angrepp. Det handlar om sådant som att alla ska ha råd med mat och el, att det finns medicin på apoteken, att vi inte riskerar att dö i operationsköer, att barn får det stöd de behöver i skolan och att polisen kommer när det behövs, oavsett var vi bor, att vi har rent dricksvatten, och åtgärder för att mildra effekterna av klimatförändringen. En fredsminister hade kunnat visa på Costa Ricas exempel, och med stöd av forskning och erfarenhet påpeka att redan de i jämförelse med militärutgifterna försumbara resurser som nu satsas på fredsforskning, diplomati och civila fredskårer gör stor nytta. Vad gäller utrikespolitiken hade hen kunnat påminna om vad den internationella kommissionen för nedrustning och säkerhet ledd av Olof Palme kom fram till 1982: gemensam säkerhet bygger man med sina potentiella motståndare. Fredsministern hade, med sitt departement som stöd, kort och gott kunnat vara en motvikt till krigslogiken, en förnuftets röst i regeringen.
Därför yrkar vi
– att Vänsterpartiet verkar för att ett fredsdepartement inrättas i Sverige
Annika Lillemets, Linköping
Valter Mutt, Angered
Ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt parti på ekologisk grund
Ambitionen att vara pedagogisk och istället för ett klassiskt partiprogram erbjuda en ”berättelse” kanske har sina poänger, (det kan jag inte bedöma). Ett partiprogram är däremot, som jag ser det, inte i första hand en reklamskrift – sådana kan vi göra på andra sätt efter behov – utan de principer, strategier och målsättningar vi förenas kring. Som många medlemmar påpekat riskerar partiets profil och grund bli otydligt i berättelseformatet. Än viktigare är det därför att kongressen tydligt slår fast vilka vi är som parti med kontinuitet till våra grundläggande socialistiska principer.
Portalparagrafen i det liggande programförslaget bör därför skrivas om för att återknyta till partiets tidigare formuleringar anpassade till vårt nuvarande läge.
Jag yrkar därför
att rad 2-4 ändras till:
”Vänsterpartiet är ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt parti på ekologisk grund. Vi samlar människor för att ersätta kapitalismen med ett demokratiskt socialistiskt samhälle, där alla kan leva i trygghet, frihet och jämlikhet.”
Håkan Blomqvist, Vänsterpartiet Västra Södermalm, Stockholm
Nationellt program för att motverka kriminalitet
Kriminalitet och det dödliga våldet utgör en allvarlig utmaning för vårt samhälle och det är avgörande att vi, som ett progressivt och engagerat parti aktivt utvecklar vår politik. Denna motion syftar till att stärka vårt arbete för att förebygga kriminalitet och skapa säkrare och mer hållbara samhällen. Vår tidigare rättspolitiska talesperson Linda Westerlund Snecker har tillsammans med andra riksdagsledamöter skrivit fyra olika motioner som omfattar kriminalpolitiken i bred mening, dock bara som motioner och därav saknas en nationell handlingsplan. Vi som parti behöver ställa oss frågan hur vi vill arbeta med kriminalpolitiska frågor och vi behöver vara tydligare om hur vi vill minska kriminalitet på kort och lång sikt.
Ekonomiska ojämlikheter, social utsatthet, rasism och bristen på meningsfulla möjligheter är faktorer som kan skapa en grogrund för gängkultur och kriminalitet. För att bryta denna destruktiva utveckling är det avgörande att rikta uppmärksamheten mot att bygga upp samhällsstrukturer som främjar inkludering, utbildning fritidsverksamheter och möjligheter för barn och unga, men också möjliggör för föräldrar att utveckla meningsfulla liv med god levnadsstandard.
För att bygga ett samhälle för alla är det nödvändigt att titta bortom enbart straff och i stället adressera orsakerna till kriminalitet. Socioekonomiska faktorer, utbildning, socialt stöd och lönearbete med schyssta arbetsvillkor spelar en central roll i att förebygga att människor inte hamnar i kriminalitet. Att betona förebyggande insatser och rehabilitering framför straff kan vara avgörande för att hantera kriminalitet på ett hållbart sätt och skapa långsiktiga positiva förändringar i samhället.
Med ovanstående som bakgrund yrkar vi på:
• Att partiet tar fram ett nationellt program för att motverka kriminalitet med utgångspunkt i att
inkludering och välfärd är de viktigaste faktorerna.
Åsa Levin Haninge
Leif Åsbrink López Solna
Marek Lakatos Malmö
Vänsterpartiet Malmö
Vänsterpartiet Norrtälje
Vänsterpartiet Åre
Motioner från medlemmar i Vänsterpartiet Norrtälje
Meddela partiföreningsstyrelsen om du som enskild medlem vill ställa dig bakom och skriva under följande motioner:
MOTION till Vänsterpartiets kongress 2024
Införandet av socialismen innebär att kapitalismen avskaffas saknas i förslaget till nytt Partiprogram
Programkommissionens förslag till nytt Partiprogram riktar på många sätt berättigad kritik mot företeelser inom det nuvarande kapitalistiska samhället. Men förslaget saknar en nödvändig slutsats för kritiken – att kapitalismen ska avskaffas.
Förslaget öppnar för att vi nöjer oss med att kritisera och ta bort avarterna av kapitalismen, utan att ersätta de kapitalistiska strukturerna med socialism. Kapitalismen tas då för given och politiken reduceras till att ta bort det mest skadliga.
Kapitalismens grund är en produktion baserad på profit. Detta produktionssätt dominerar hela samhällslivet och tvingar in samhällsekonomin och politiken i det kapitalistiska synsättet. Demokratin inskränks, miljöarbetet motarbetas liksom jämlikhet och jämställdhet.
För socialismens införande där profitintresset inte längre styr, men med bl.a. utvidgad demokrati, miljöpolitik bortom profittänkande och med en krossad könsmaktsordning behöver kapitalismen avskaffas.
Programkommissionens förslag genomsyras tyvärr inte av nödvändigheten av att avskaffa kapitalismen som system. Att ta bort den grundläggande systemkritiken och den nuvarande skrivningen om att socialismens införande innebär att kapitalismen avskaffas är att dra bort grunden för Vänsterpartiets särställning.
Med stöd av ovanstående resonemang yrkar jag
att Programkommissionens förslag till Partiprogram avslås.
Per Claesson Vänsterpartiet Norrtälje
Motion angående partiprogram
Ett partiprogram måste vara både ideologiskt tydligt och stilistiskt genomtänkt. Det nuvarande förslaget är varken det ena eller det andra. I följebrevet redovisas många tankar om mål och strategier till exempel att ”varje resonemang ska vara begripligt utan större förkunskaper” och ”läsbart även för den som är ny i politiken”. Programförslaget lever tyvärr inte upp till detta.
Det som sägs i programförslaget bör kunna uttryckas begripligt på betydligt mindre utrymme. För långa meningar, för många bisatser, syftningsfel, onödiga förstärkningsord och obegripligheter gör att vi ofta måste stanna upp och fråga oss vad vi läst och vad det betyder. Förstärkningsord måste användas selektivt annars kan de få motsatt effekt än den avsedda – de försvagar.
Programkommissionen har haft ambitionen att vara resonerande. Genom förda resonemang kan programmet förklara var partiet står och varför. Dock gäller att texten måste vara konkret. I annat fall blir den pratig och därmed tungläst. Programförslagets text balanserar på gränsen mellan pratighet och resonerande.
”Förhandlingsstyrka” är viktig, men behöver ordet verkligen förekomma 20 gånger i förslaget? Socialism förekommer en gång. På rad 901.
I arbetarrörelsen har det ända från början funnits en fäbless för centralisering och en nästan romantisk övertro på staten. Staten är ett viktigt redskap för förändring, men risken för att staten och de statliga myndigheterna av människor upplevs och fungerar som en ostoppbar ångvält finns hela tiden. På det måste vi vara uppmärksamma.
Det borde ha getts utrymme till en övergripande diskussion bland medlemmarna. En grundläggande fråga är vad vi ska ha programmet till? Vi skulle vilja formulera syftet som att den som vill rösta på Vänsterpartiet lätt ska kunna ta reda på vad partiet står för och därmed veta vad den röstar på.
Programförslaget skickas nu ut med numrerade rader. Vi har förstått att vi medlemmar bjuds in till att göra lite småändringar här och där – byta ett ord på den ena raden och ett på den andra. Det funkar inte.
Så här tycker vi att vi ska gå vidare- Besluta på kongressen om ett kortfattat och tydligt program på ett fåtal sidor – utgå gärna från förslaget från Johan Lönnroth och Stig Henriksson. Det är kortfattat och konkret och kan läsas av alla, som kan tänka sig att rösta på vårt parti. Ibland är det alltför kortfattat. Vissa avsnitt skulle säkerligen tjäna på att utvecklas, till exempel det som handlar om klimatet, och det skulle inte göra något om förslaget blev några sidor längre.
Komplettera detta program med en bilaga, som också är en del av programmet, med en beskrivning av hur vi tänkt och hur vi kommit fram till våra ställningstaganden. Den, som vill veta mer, kan här fördjupa sig i olika frågor. För bilagan finns mycket att hämta i det förslag som programkommissionen tagit fram. I bilagan skulle vi också kunna beskriva den grund som vi står på och varför vi finns – hur klassamhället såg ut då arbetarrörelsen föddes, hur den tidiga industrialismen utnyttjade arbetarna och det stora behovet av en förändring. Marx öppnade en glipa av hopp för de förtryckta.
Vi yrkar med hänvisning till ovanstående att kongressen tar följande beslut:
- att utifrån det förslag som tagits fram av Johan Lönnroth och Stig Henriksson utarbeta ett kortfattat och konkret program och till detta program knyta en bilaga för fördjupning inom de sakfrågor som behandlas i programmet.
Christina Hamnö, Vänsterpartiet Norrtälje
Rune Karlsson, Vänsterpartiet Norrtälje