Replik på Moderaternas debattartikel ”KSON blöder – patienterna betalar”

Det prognostiserade underskottet för KSON 2025 motsvarar i stort sett kostnaderna för hela BUP-mottagningen, habiliteringen, ungdomsmottagningen och logopedverksamheten. Det samlade underskottet för 2023-2025 alla vårdcentraler, medicinsk service, första linjens psykiatri och läkarinsatser vid hemsjukvård.

Ni är skyldiga väljarna ett svar om vad ni vill med Norrtäljemodellen.

I den pågående debattväxlingen om äldreomsorgen antyder Moderaterna i Norrtälje att äldre personer blir tvångsplacerade i särskild boende av det nuvarande mittenstyret. Det är en märklig inställning. Det krävs mycket för att få en plats i särskilt boende, även om det idag inte råder platsbrist som det gjorde under Moderaternas styre.

En stor del äldre har också tillgång till hemtjänst/hemsjukvård, som fungerar bra, men, ja, företagen som utför omsorgen har inte fått tillräckliga uppräkningar på flera år. Det är en konsekvens av Moderaternas tidigare styre i Norrtälje kommun, och deras ovilja att se verkligheten och dess behov. Först efter Inriktas granskning gav man med sig och höjde medlemsbidraget till KSON. Men nu fortsätter man att visa misstro mot att verksamheten bedrivs effektivt.

I nästan 20 år har nämnden/direktionen varit överens över partigränserna om att verksamheten är underfinansierad och negligerad av medlemmarna. Men nu verkar Moderaterna starta en massiv kampanj mot Norrtäljemodellen. I Regionstyrelsen kräver partiet nu svar på hur KSON tänker effektivisera sin verksamhet och hålla budget, i stället för att kräva att regionen ser över finansieringen. Norrtelje Tidnings ledarsida är inte främmande för att kasta sig in och kräva samma sak. Var och en som har minsta uppfattning om ekonomi kan se att det är orimligt att kräva att KSON ska kunna effektivisera dessa underskott.

Att avveckla verksamheter kommer inte att leda till att kostnaderna försvinner eftersom Norrtäljeborna då måste söka motsvarande vård i övriga regionen, vilket KSON får betala utomlänstaxa för. Andelen av medlemsbidraget som direkt betalas tillbaka till regionen för den vård Norrtäljebor får i övriga länet har procentuellt ökat mer än själva medlemsbidraget. Detta kan ju benämnas som ”strukturella utmaningar” med det är ändå beklagligt att regionrådet (S) i talarstolen förnekar att Norrtäljemodellen är underfinansierad.

Vänsterpartiet har i samarbete med Mittenstyret i regionen påbörjat en grundlig utredning för att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering av Norrtäljemodellen. Det är bra, men det går för långsamt och för att komma framåt krävs att vi har en samsyn kring vad som är problemen.

Idag framställs Norrtäljemodellen som en dåligt underhållen järnvägssträcka som man sen kan besluta om att lägga ner för att den inte är lönsam. Att Norrtäljeborna under 20 års tid sparat pengar åt kommun och region genom en vård och omsorg som är billigare än resten av regionen, kan inte betraktas som likvärdig vård och därför måste finansieringsproblemen lösas.

Vill Moderaterna vara en del av detta eller vill man avveckla Norrtäljemodellen? Väljarna behöver få ett svar.

Catarina Wahlgren Gruppledare Vänsterpartiet Region Stockholm, ledamot i KSON direktion samt i Barn och skolnämnden Norrtälje

Museum, konsthallar och bibliotek är inte bara byggnader fyllda med böcker, målningar och artefakter. De är våra gemensamma rum – våra allmänningar – där människor möts, nya tankar föds och demokratin får sin kropp och sitt hjärta. I en tid av polarisering och växande misstro behöver vi platser som binder oss samman. De här platserna är inte bara institutioner – de är arenor där medborgarskap utövas och samhällsbygget konkretiseras.

Kulturens betydelse sträcker sig långt bortom scenen eller galleriet. Det handlar om vilka vi är och vilka vi kan bli. Om barn som får upptäcka nya uttryckssätt, om konstnärer som vågar skildra samhällets skuggor och om biblioteket som blir en fristad för den som saknar lugn och internet hemma. Därför är kulturpolitik också en fråga om människosyn.

I somras presenterade det nya styret i Norrtälje, bestående av S, C, MP och L, i samarbete med V, sitt politiska program i Trästaavtalet. Tack vare Vänsterpartiets förhandlingar blir kulturskolan avgiftsfri för alla barn. Tidigare kostade det 950 kronor per termin att delta. Det kanske inte låter mycket för vissa – men det är tillräckligt för att det finns barn som får stå utanför.

Vi vet att klasskillnader börjar tidigt i livet. När bara vissa barn får möjlighet att uttrycka sig i musik, teater, bild eller dans, skapas inte bara ojämlikhet i tillgång till kultur – utan också i självkänsla, i framtidstro och i samhörighet. Med en avgiftsfri kulturskola tar vi ett steg mot att bryta det. Vi säger att varje barn är lika mycket värd, att varje barns röst förtjänar att höras. Det är en fråga om rättvisa – men också om långsiktighet. För det är bland annat i kulturskolans replokaler, målarsalar och dansstudios som framtidens konstnärer, kulturskapare och demokratiska medborgare formas.

När vi nu pratar om barns rätt till kultur måste vi också tala om dem som skapar den. Det fria kulturlivet bärs av eldsjälar med osäkra anställningar, låga löner och begränsad trygghet. Ändå förväntas de hålla demokratin vid liv, scen efter scen, dag efter dag. Ett samhälle som värnar kultur måste också värna kulturarbetarna.

Ett annat krav vi fått igenom är att Norrtälje konsthall åter ska ha fri entré. Den tidigare borgerliga ledningen införde avgift – något som väckte berättigad kritik. Konsthallen är en viktig del av kommunens kulturliv. Konsten kan synliggöra det osynliga, ge röst åt det tystade och gestalta det som ännu saknar språk. Den kan utmana och ena, skava och hela. En verkligt fri kultur kan inte kontrolleras eller effektiviseras – och just därför är den avgörande för demokratins utveckling. Att kräva inträde dit är att sätta upp en gräns vid dörren – en gräns som inte alla kan eller vill kliva över.

Vi vill också stärka stödet till kulturföreningar och fria arrangemang. Den fria kulturen är en grogrund för nya tankar, där samtiden granskas och framtiden föds. Det är där samhället speglar sig självt – med både stolthet och smärta. Vi behöver de här rummen där ingen måste skaffa en biljett, betala en avgift eller köpa något för att få vara med. Rum där samtal får ske över gränser – inte bara geografiska, utan också sociala och existentiella. Det är där våra demokratiska muskler tränas. Det är där medborgarskap inte bara blir ett juridiskt tillstånd, utan en levd verklighet.

När vi talar om ekonomi nämns ofta tillväxt och vinstmarginaler, men vi måste också tala om mänsklig hållbarhet. I ett långt perspektiv är att skapa förutsättningar för människor som håller ihop och som orkar delta i samhället det absolut smartaste ekonomiska draget. Vi behöver ett samhälle där människor inte bara överlever, utan lever. Kulturen skapar det utrymme som håller ihop samhörighet, insikt och solidaritet.

Därför är kulturpolitik inte en sidoverksamhet – det är en kärnfråga. Det är så vi bygger ett samhälle som håller. Inte bara ekonomiskt – utan mänskligt.

Miriam Anglemark Jansson (V), ledamot Kultur- och fritidsnämnden
Anna Söderblom (V), gruppledare
Jessica Hilwëyn (V), gruppledare