Att peka på samhällsproblem är enkelt. Att presentera lösningar är svårare. När tryggheten brister, kriminaliteten ökar eller människor upplever att samhället tappat kontrollen beror det inte på att Sverige utgått från idén om alla människors lika värde.
Principen om alla människors lika värde innebär inte kravlöshet eller tolerans mot brott. Den innebär att varje människa har samma rätt till trygghet, frihet och rättssäkerhet – oavsett bakgrund, hudfärg, religion eller bostadsområde. Problemen har alltså inte skapats av denna princip, utan av att samhället misslyckats med att leva upp till den.
Det är också talande hur debatten ofta förs. Man talar om “misslyckad integration” som om det vore ett neutralt tekniskt begrepp. Men alltför ofta används det som ett kodord för något annat: en föreställning om att människor med viss bakgrund i sig utgör problemet. Då flyttas fokus från politikens misslyckanden till människors ursprung.
För Vänsterpartiet är det viktigt med ett samhälle som är långsiktigt hållbart för alla oss som lever här. Det handlar inte om att prata om värdegrund utan att faktiskt ta avstamp i den. Avskyvärda brott ska bestraffas, ingen är motståndare till det.
Det finns många som betalar ett högt pris för den värdegrund som Kronvall förespråkar:
- Darya och Donja, två unga sjuksköterskestudenter som utvisats till Iran medan deras föräldrar och syskon får stanna i Sverige.
- Ayla Rostami, 21 år, pluggar till undersköterska, utvisas ensam till Iran.
Under ett år har den svenska regeringen utfört 92 s k tonårsutvisningar, men det är inte bara unga vuxna som drabbas.
- Gaby, åtta år, född i Sverige, utvisas till El Salvador för att en av hennes föräldrar har för låg lön.
- Rabea, 95 år och sjuklig, har varit i Sverige i 20 år och har hela sin släkt här, utvisas till Irak.
Det som skiljer dessa personers öde från de som Kronvall räknar upp är att ingen någonsin kommer att hållas skyldig eller bestraffas för de övertramp mot mänskliga rättigheter som de utsätts för.
Det verkliga problemet i det svenska samhället är inte att människor har olika bakgrund eller ser olika ut. Problemet är arbetslöshet, segregation, underfinansierade skolor, bostadsbrist, växande klassklyftor och en välfärd som öppnats för oseriösa aktörer och kriminella som plundrar gemensamma resurser.
När människor fastnar i långvarig arbetslöshet, när bostadsmarknaden blir alltmer segregerad, när skolor skiljer barn åt efter postnummer och när välfärden blir en marknad där kriminella kan tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad – då är det inte lika värde som styrt utvecklingen. Då är det politiska misslyckanden.
Vad krävs då?
För det första: ta tillbaka kontrollen över välfärden. Skattepengar ska gå till vård, skola och omsorg – inte till vinstjakt eller kriminalitet.
För det andra: en politik för arbete och ekonomisk trygghet. Fler jobb, utbildning och framtidstro är avgörande för att bryta utanförskap.
För det tredje: en bostadspolitik som bryter segregationen och bygger samman samhället i stället för att dela upp det.
För det fjärde: en stark rättsstat. Brott ska mötas av konsekvenser, utsatta människor ska få skydd och den organiserade brottsligheten ska trängas tillbaka.
Det är lätt att använda “värdegrund” som ett slagträ. Men alla människors lika värde är inte problemet – det är grunden för lösningen. Problemen uppstår när ojämlikhet och splittring tillåts växa, samtidigt som vissa försöker göra människors bakgrund till syndabock.
Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet
Anna Söderblom, Vänsterpartiet
Norrtelje tidnings debattsida: https://www.norrteljetidning.se/debatt/manga-betalar-ett-hogt-pris-for-den-vardegrund-som-kronvall-foresprakar/