Vi vill börja med att tacka Janne Wallgren, som benämner sig själv realist, för inbjudan till debatt i en fråga som för oss är grundläggande och viktig. Vänsterpartiet vill att alla barn ska få gå i bra skolor som arbetar med det kompensatoriska uppdraget och ger dem likvärdiga möjligheter i livet.
Janne är orolig för att vi lyfter dilemmat att ”De vinstdrivande skolorna tenderar dessutom att ha färre behöriga lärare, lägre lärartäthet och högre personalomsättning”, trots att vi inte kan säga att det förhåller sig så på just IES skola i Norrtälje. Han menar att det kan göra att familjer som har valt just denna skola i Norrtälje blir oroliga helt i onödan.
Det svenska skolsystemet är riggat som en marknad där fristående skolor kan drivas av privata företag. Företagen får pengar från kommunen för varje elev. Företagen får behålla eventuell vinst, till exempel om de driver skolan billigare än de får betalt, så det finns med andra ord incitament att spara pengar – ibland på personal eller lokaler – för att gå med vinst. Skolor kan lägga pengar på reklam och marknadsföring för att locka elever. Vinstpengar kan också gå till religiösa samfund eller politiska påverkanskampanjer, till exempel har IES-koncernens vinstpengar använts för att stödja Donald Trumps valkampanj.
Det vi har sett i Sverige är att större skolkoncerner, ofta med ägare i utlandet, har vuxit och köpt upp mindre lokala skolföretag för att nu dominera marknaden. Som realist behöver man inse att detta skadar likvärdigheten och förtroendet för skolsystemet och att det i längden påverkar den kommunala skolan som inte gör reklam, som omfattas av offentlighetsprincipen och som måste ta emot alla elever, ibland utan förvarning om ett skolföretag väljer att lägga ner eller går i konkurs.
Som ledamöter i barn och skolnämnden i Norrtälje ser vi hur finansieringssystemet omöjliggör satsningar på den kommunala skolan. För varje krona som vi vill satsa på att till exempel kunna behålla och utveckla skolor i hela kommunen, så måste de fristående skolorna få samma peng, oavsett om de har behov av den eller inte. De fristående skolorna får samma peng per elev utan att behöva ta ansvar för att ta hand om alla elever. Med marknadsföringskampanjer som lockar ”elever med höga ambitioner”, så avskräcker man familjer som känner att deras barn kanske behöver extra stöd. Den dagen en friskola har ”för få” elever kan man lägga ner, men en kommunal skola blir bara ”dyrare” när färre elever blir kvar i samma lokaler och med samma lärarresurser som tidigare.
Detta må låta komplicerat, men det påverkar i högsta grad den faktiska verkligheten och går inte att likna med ”teoretiska modeller” som oppositionsrådet (M) vill göra gällande. I slutändan helt dräneras den kommunala skolbudgeten och som realister behöver vi inse det och försöka stävja problemen innan det blir övermäktiga.
Det svenska skolsystemet, som vi kallar marknadsskolan av den anledningen att det inte handlar om att kunna erbjuda olika pedagogiska inriktningar utan om att stora skolkoncerner gör pengar genom att locka till sig elevpengar på olika sätt som nämns i det citat som Janne reagerade på från vår första artikel, bygger på att vårdnadshavare sätter sig in i fakta kring de olika skolorna och gör medvetna val för sina barn. På så sätt läggs skulden för eventuella misslyckanden över på familjerna då detta inte är något som samhället kan påverka. Vi kan helt enkelt inte garantera att det inte går att ”välja fel”.
Eftersom det vi skrivit i vår debattartikel är att ”fristående skolor tenderar…osv” kan vi inte se att detta skulle generera orsak till att be just IES Norrtälje om ursäkt. Skolan har varit igång så kort tid att det inte finns siffror att dra slutsatser utifrån. Det finns däremot högvis av fakta kring IES som koncern som vi i Vänsterpartiet fört fram långt innan skolan i Norrtälje etablerades och det är upp till varje familj att ta del av och välja om man vill avfärda eller överväga vilken betydelse dessa fakta har för det egna valet av skola. Det finns lokala IES som fungerar bra och det finns de som fungerar betydligt sämre, det är inte det vår artikel riktar in sig på.
Det som oroar oss är att en av de största grundskolorna i vår kommun drivs av en stor koncern med flera frågetecken kring. I och med att IES i Norrtälje har ansvar för en stor andel av kommunens elever, måste vi, utan insyn, helt förlita oss på att kvaliteten är hög och att elevunderlaget är tillräckligt för att skolan inte ska lägga ner. En realist inser att det får konsekvenser för barns utbildning när folkvalda överlåter detta ansvar till utlandsägda, vinstdrivande företag.
Anna Söderblom (V)
Catarina Wahlgren (V)